När det kommer till vissa telefonsamtal eller samtal över lag kan jag lika gärna vara utan dom. Ser ingen mening i att prata med någon som pratar om sig och sitt hela tiden. Det tröttar ut mig.
Man försöker byta samtalsämne, men personen fattar ju inte och fortsätter mala på om sig och sitt.
Det är så att man kan bli tokig för mindre och tillslut sitter man bara där och svarar "ja, jo" och inflikar med någon mening nån gång då och då som man ändå inte lyssnat på med något större engagemang. Sen är man ju för dum så man avslutar ju inte samtalet, det kan ju komma upp nåt intressant, vilket det oftast inte gör.
Visserligen är jag inte så dålig på att snacka då jag snackar med folk jag känner väl, men jag snackar inte hela tiden, jag lyssnar också på vad den andra har att säga och maler inte på enbart om mig och mitt. Det säger sig ju själv att ingen orkar höra på det.
Nä jag blir lätt irriterad på folk som snackar hela tiden om sig och sitt och bara klagar om allt och inget. Jag slutar lyssna och svarar bara för svarandets skull, för att vara artig typ, om det inte råkar bli så att jag blir irriterad och på dåligt humör i stället. Och det kan inte den andra undgå om den inte är helt bakom flötet den jag snackar med.
Mitt tålamod har en gräns det också. Mycket kan jag ta men det tar även stopp hos mig och då rinner det över.
Man försöker byta samtalsämne, men personen fattar ju inte och fortsätter mala på om sig och sitt.
Det är så att man kan bli tokig för mindre och tillslut sitter man bara där och svarar "ja, jo" och inflikar med någon mening nån gång då och då som man ändå inte lyssnat på med något större engagemang. Sen är man ju för dum så man avslutar ju inte samtalet, det kan ju komma upp nåt intressant, vilket det oftast inte gör.
Visserligen är jag inte så dålig på att snacka då jag snackar med folk jag känner väl, men jag snackar inte hela tiden, jag lyssnar också på vad den andra har att säga och maler inte på enbart om mig och mitt. Det säger sig ju själv att ingen orkar höra på det.
Nä jag blir lätt irriterad på folk som snackar hela tiden om sig och sitt och bara klagar om allt och inget. Jag slutar lyssna och svarar bara för svarandets skull, för att vara artig typ, om det inte råkar bli så att jag blir irriterad och på dåligt humör i stället. Och det kan inte den andra undgå om den inte är helt bakom flötet den jag snackar med.
Mitt tålamod har en gräns det också. Mycket kan jag ta men det tar även stopp hos mig och då rinner det över.
