Vad är det med folk egentligen? Jag bara undrar.
En har surat ihop för att den tror att jag ljugit om två jävla löjliga sms som inte ens var seriöst menat till nån annan. Och har inte fått in i huvudet att vi missuppfattat varandra. Så då är den dåren sur för det.
Känns som det kvittar numera. Vad ska jag med en sån person till i mitt liv som ändå inte tror på det jag säger. Jag ser det inte som min förlust i alla fall, snarare tvärt om. Undra om människan själv inser hur löjligt den beter sig? Nä, det tror jag inte för då skulle människan inte hålla på som den gör.
En viss annan var hur trevlig, snäll och gullig som helst innan personen gick på semester. Sen blev personen helt tvärt om. Otrevlig, kaxig och allmänt irriterande. Vi snackar inte i telefon alls längre om allt och inget som vi gjorde förut. Blir bara via nätet då den hör av sig. Känner inte att jag är så sugen på att ringa, för personen i fråga lär ändå inte svara, det har den ju inte gjort hittills på sms eller telefonsamtal så varför ska jag ens försöka kan man då undra.
Just nu fattar jag inte alls varför jag ens svarar människan då den skriver till mig på nätet. Men nåt med personen gör att jag gillar människan. Men jag tänker fan inte ta mer skit därifrån heller. Och sen när den vill nåt ska den va så trevlig. Nä, sånt klarar jag mig också utan. Så ändrar inte människan sig och blir normal som den var innan så ser jag inte den personen heller som någon förlust att ta bort ur min vänskapskrets utan tvärt om där med. Människan är ju egentligen inte sådär kaxig och dan, så jag fattar inte vad som tagit åt den. Men men får väl se om den ändrar sig efter att semestern är slut och blir så där trevlig, gullig och snäll som den var innan. jag är dock tveksam.
Jag är inte svår så när det gäller sånt.
En har surat ihop för att den tror att jag ljugit om två jävla löjliga sms som inte ens var seriöst menat till nån annan. Och har inte fått in i huvudet att vi missuppfattat varandra. Så då är den dåren sur för det.
Känns som det kvittar numera. Vad ska jag med en sån person till i mitt liv som ändå inte tror på det jag säger. Jag ser det inte som min förlust i alla fall, snarare tvärt om. Undra om människan själv inser hur löjligt den beter sig? Nä, det tror jag inte för då skulle människan inte hålla på som den gör.
En viss annan var hur trevlig, snäll och gullig som helst innan personen gick på semester. Sen blev personen helt tvärt om. Otrevlig, kaxig och allmänt irriterande. Vi snackar inte i telefon alls längre om allt och inget som vi gjorde förut. Blir bara via nätet då den hör av sig. Känner inte att jag är så sugen på att ringa, för personen i fråga lär ändå inte svara, det har den ju inte gjort hittills på sms eller telefonsamtal så varför ska jag ens försöka kan man då undra.
Just nu fattar jag inte alls varför jag ens svarar människan då den skriver till mig på nätet. Men nåt med personen gör att jag gillar människan. Men jag tänker fan inte ta mer skit därifrån heller. Och sen när den vill nåt ska den va så trevlig. Nä, sånt klarar jag mig också utan. Så ändrar inte människan sig och blir normal som den var innan så ser jag inte den personen heller som någon förlust att ta bort ur min vänskapskrets utan tvärt om där med. Människan är ju egentligen inte sådär kaxig och dan, så jag fattar inte vad som tagit åt den. Men men får väl se om den ändrar sig efter att semestern är slut och blir så där trevlig, gullig och snäll som den var innan. jag är dock tveksam.
Jag är inte svår så när det gäller sånt.
Kommentera